I läroplanen (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 7) står att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barns nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen. Förskolan ska också sträva efter att att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera (Lpfö 98 rev. 2010, s. 8). Vidare står också om skriftspråket; att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner (Lpfö 98 rev. 2010, s. 8).
Svensson (2009, s. 11) skriver att språket är väsentligt för människans hela utveckling, eftersom vi med språkets hjälp får kontakt med andra människor. Ett sätt att utveckla språket hos barn är att leka med språket i olika språklekar. Om barnet får många chanser att i språklekar upptäcka språkets formsida så har de en förberedelse för läs- och skrivinlärningen menar Svensson (2005, s. 13). Denna medvetenhet om språkets byggstenar är viktig för att barnet ska kunna lära sig ett skriftspråk (Svensson 2009, s. 18).
I kursen på Borås högskola har vi med Ann-Katrin Svensson under vårterminen 2015 tittat närmare på olika metoder för hur barn kan introduceras för läs- och skrivinlärning. En metod kallas helordsmetoden där man tittar på hur det skrivna ordet ser ut rent utseendemässigt, som en ordbild.
Denna metod kan användas för att väcka barnens intresse för bokstäver och det skrivna ordet genom t ex att pedagogen tittar med barnen på namn eller ord och ser likheter och skillnader, t ex vilka har prickar, vilka är långa, vilka ord har lika bokstav i början, o s v. Pedagogen kan med barnen också göra olika ordbilder. Helordsmetoden är dock inte vetenskapligt bevisad.
En annan metod som används är ljudningsmetoden, den s k syntetiska metoden. Hit hör bl a den s k Bornholmsmodellen där barnen lär sig ljuda bokstäverna för att sedan kunna smälta ihop dem till ett ord. Här tränas bl a den fonologiska medvetenheten och förmågan att sätta samman bokstavsljuden till ett ord med betydelse.
Det finns olika utvärderingsverktyg som kan användas inom förskolan för barns språkutveckling, vilket kan föra både fördelar och nackdelar med sig. En fördel kan vara att om barnet har problem med något inom språket kan stöd kan sättas in i ett tidigt skede så problemet inte behöver bli så stort. Men detta kanske skulle kunna avhjälpas utan utvärderingsverktyg, enligt egen åsikt. Nackdelar kan vara att ett utvärderingsverktyg kan tolkas olika och därav riskerar bedömningen bli olika av olika pedagoger. Bedömningen i sig av barnets språkförmåga behöver inte heller endast vara positivt. Holm (2010, s. 86) menar att en central fråga är vilken effekt den språkliga utvärderingen får för det enskilda barnet.
Det finns många barn i förskolan som är flerspråkiga. Därför var det intressant och viktigt att ta del av kursens innehåll om flerspråkighet. I läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7) står att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Det står även att barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden (Lpfö 98 rev. 2010, s. 7). I kursen fick vi under föreläsningar av Emma Almingefeldt (Borås Högskola) reda på flera olika sätt att vägleda barnet vidare i sin språkutveckling. Ett sätt är att vara uppmärksam på sitt eget kommunikationssätt till barnet genom att t ex inte bara ge enkla uppmaningar utan istället mer diskutera och brodera ut språket. Endel barn kan ha ett perfekt uttal, uttala rätta fraser o sv vilket kan ge ett falskt intryck av att barnet har kommit långt i sin språkutveckling. Det kan handla om ett "ytflyt" i språket där barnet behöver få djupare kunskaper för att språkligt kunna utvecklas vidare. Genom att pedagogen låter barnet återberätta det som lästs eller talats om, se om barnet förstår instruktioner, se om barnet svarar korrekt på frågor o s v kan pedagogen ge barnet möjligheter att utveckla språket ytterligare och komma vidare från "ytflytet". Laursen (2010, s. 65) menar att barn som växer upp med flera språk möter vanligen också flera skriftspråk, vilket kan vara positivt i barnets kontakt med skriftspråket. Barnet överför sin kunskap om det ena skriftspråket till det andra vilket kan göra det lättare för barnet att betrakta språket utifrån. Laursen nämner en undersökning gjord av Bialystok bland barn i fyra-femårsåldern som visat att barn med erfarenhet av flera språk och flera skriftsystem har lättare att förstå skriftens generella symboliska funktion än enspråkiga barn (Laursen 2010, s. 65).
Flerspråkiga barn som flyttat från ett land till ett annat har gjort ett uppbrott på ett eller annat vis. Många som levt i flykt har svåra erfarenheter och därför tog Emma Almingefeldt upp vad som kan vara viktigt att tänka på i förskolan, bl a vikten av att att återskapa tillit och trygghet, stödja föräldrarna och ge stöd till ett nytt socialt nätverk samt uppmärksamma behov av särskilt stöd hos barnet. Grunden för att barnet ska kunna utveckla språk och lärande är att det återfinner en trygghet och glädje igen, enligt egen åsikt. Detta gäller alla barn, oavsett varifrån barnet kommer.
Ett annat område inom språk som vi fått ta del av under kursen är ur ett specialpedagogiskt perspektiv. När inte det talade eller skrivna ordet räcker till finns många andra vägar att använda för att kommunicera. Under Camilla Carlssons förläsning på Högskolan i Borås fick vi reda på olika sätt att kommunicera på, bl a genom att använda TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Tecken med händerna används i TAKK som stödord i kombination med talet. Det kan användas av människor med olika typer av språkliga nedsättningar. Några fördelar med att använda sig av TAKK kan t ex vara att kommunikationen går långsammare och ger ett tydligare tal, det är fysiskt lättare att teckna än att tala och det ökar koncentrationen vid inlärning. Vi fick se exempel på olika material i form av böcker med olika sätt att kommunicera innehållet på, tex genom bilder, text och tecken. Vidare kan datorer fungera som hjälpmedel på olika sätt, t ex genom att tala.
Avslutningsvis kommer här ett citat hämtat från en föreläsning vid Högskolan i Borås med Camilla Carlsson:
"Att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet - alla kan inte tala men alla kan kommunicera!"
Exempel på kursmål som berörts:
"Efter genomgången kurs skall studenten på fördjupad nivå kunna: kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen."
Referenser:
Camilla Carlsson. Föreläsning vid Borås Högskola vt 2015.
Holm, Lars (2010). Språklig utvärdering i förskolan. I Holm, Lars & Laursen, Helle Pia (red.) Språklig praxis i förskolan. Lund: Stundlitteratur.
Laursen, Helle Pia (2010). Möten med skriftspråk - ett socialsemiotiskt perspektiv på tidigt skriftspråkstillägnande. I Holm, Lars & Laursen, Helle Pia (red.) Språklig praxis i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Svensson, Ann-Katrin. Föreläsningar vid Borås Högskola vt 2015.
Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur.
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar