Drama

 

I läroplanen står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev 2010, s. 10). Vidare står i förskolans uppdrag bl a att barnen ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig d v s bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska (Lpfö 98 rev 2010, s. 7).

Drama är ett pedagogiskt verktyg som kan användas i förskolan, både som ett medel för att lära olika ämneskunskaper men även för att lära om dramaämnet i sig. Einarsson (2013, s. 128) menar att trots att en stor enighet ofta finns om de estetiska ämnenas möjligheter att underlätta lärande i andra ämnen finns det få studier som på ett övertygande sätt belägger dessa samband. Dock nämner Einarsson (2013, s. 128) språkutveckling som ett område där forskningen ser ett klart samband mellan deltagande i pedagogiskt drama och t ex när det gäller förståelse av berättelser, allmän förståelse och språklig medvetenhet. Att använda sig av drama är med andra ord språkfrämjande.

Redo för drama!

Under våra dramatillfällen på högskolan har vi provat på olika dramaövningar. Vi har bl a praktiskt provat på forumspel som formades efter våra berättelser från verkliga problematiska erfarenheter vi upplevt inom förskolan. Vi skrev först ned händelserna som sedan skulle dramatiseras gruppvis. När vi gruppvis hade visat upp händelsen för samtliga deltagare vid dramatillfället genomfördes dramat en gång till men med möjlighet för övriga deltagare att vara med genom att ropa stopp och träda in i en aktörs ställe och agera på ett annat sätt än denne gjort tidigare. Einarsson (2013, s. 145) menar att detta rollbyte möjliggör att dramat stannar till och en reflektion kan ske. Pedagogiskt drama får alltså inte stanna enbart vid privata upplevelser och erfarenheter, menar Einarssson (2013, s. 146), utan det krävs reflektion och bearbetning av det som uppstår i de olika gestaltningarna och i de kognitiva processer som sätts igång. Även inom andra kunskapsområden inom förskolan är reflektionen viktig, vilket också bl a Perssson och Wiklund (2007, s. 26) poängterar utifrån deras temainriktade arbetssätt. De menar att arbetet inte bara får bestå av händelser och upplevelser, även om de anser att det också är viktigt, men menar samtidigt att det är bl a de reflektioner som följer som för arbetet vidare. Om inte upplevelserna bearbetas och relateras till andra erfarenheter som barnen har kan förståelse inom ämnet gå barnen förbi (Persson och Wiklund 2007, s. 27). Forumspel skulle kunna användas bland pedagoger för att tillsammans få syn på förändringar som skulle kunna vara möjliga för att förändra situationer som ibland kan vara problematiska i det pedagogiska arbetet, enligt egen åsikt.

Vid ett annat tillfälle i dramasalen på högskolan hade vi dramövningar med inspiration utifrån en bilderbok vi fick välja. I våran grupp valde vi "Till vildingarnas land" av Maurice Sendak. När vi läst boken utformade vi dramaövningar för en tänkt barngrupp utifrån boken som tema. Det handlade om att forma samlingen med ett visst dramaförlopp med vissa hållpunkter som det skulle innehålla t ex Inledning, Uppmjukning, Uppvärmning, Koncentration, Improvisation, Reflektion o sv. Övningarna skulle sammanhållas genom den "röda tråden", d v s formas utifrån temat i boken. Inledningen och uppvärmningen bestod i enkla övningar där barnen skulle kunna få möjlighet att ställa in sig på dramatillfället och komma igång genom lek. Ett exempel var "stop-start" som innebär att då en rör sig, rör sig alla och tvärtom. Koncentrationslekar kunde handla om att ett barn speglar sig medan ett annat barn agerar spegel och följer rörelserna noga. Improvisation kunde handla om leken "Trollkarlens hatt" där ett barn har makten att genom trollstaven förvandla de andra till vad den vill
o s v. Övningarna avslutades med en avspänningsövning och en sammanfattning med barnen. Några övningar av liknande slag hade vi studenter provat på med handledning av dramaläraren innan vi formade en dramasamling för barn, vilket var positivt eftersom vi då själva hade provat och visste vad det innebar.



Referenser:

Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2007). Hur långt är ett äppelskal? - tematiskt arbete i förskolklass. Stockholm: Liber.