Museum

 

I kursen ingår att besöka olika muséer utvalda av skolan för att se och reflektera över hur man skulle kunna göra besöket tillsammans med en barngrupp. Följande museum har jag besökt: Göteborgs Stadsmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Världskulturmuséet i Göteborg, Borås Textilmuseum, Borås Konstmuseum samt Alingsås Museum. Det blev många museum under en ganska kort tid men eftersom varje museum är olikt det andra har det varit intressant att se och fundera över hur de olika utställningarna skulle kunna användas för och tillsammans med barn. Gemensamt inför alla besök på olika museum anser jag är att först själv göra ett besök, om det finns möjlighet, innan barngruppen är med. Detta för att orientera och förbereda sig så besöket blir så meningsfullt som möjligt. För att barnen ska få möjlighet att stanna upp, se på nära håll, reflektera, undersöka, ställa frågor o s v tänker jag att det är bra att inte ha en för stor barngrupp med sig. Efter ett besök på ett museum ser jag det fördelaktigt om barnen när de är tillbaka på förskolan får möjlighet att reflektera över besöket tillsammans. Kanske kan besöket vara en del i ett temaarbete på förskolan?

I läroplanen (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 9) står att förskolans verksamhet ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer (Lpfö 98 rev. 2010, s. 9). Vidare står att förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10). Detta är lite av vad jag ser att ett besök på ett museum kan berika barnet med. Men det finns många fler områden som har att göra med lärande som ett besök på ett museum kan bidra till, t ex lärande inom språkutveckling, naturvetenskap, matematik, den sociala förmågan o sv. vilket också ingår i läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010).

Göteborg Stadsmuseum

I Göteborgs stadsmuseum finns många montrar med intressanta historiska föremål kopplade till staden från forntid till nutid. Barnen kan se hur omvärlden och samhället har förändrats och få en uppfattning om vad begreppet tid kan innebära. De kan känna igen föremål som liknar dem vi använder idag samtidigt som det finns föremål som bara användes för sin tid med de behov som fanns då. Det kan t ex vara spännande och kanske lite ruskigt att se ett riktigt svärd som använts av någon för länge sedan då många barn idag känner igen svärd från sagans och filmens värld. Halsband som gjordes då kan vara slående lika de halsband barnen gjorde för någon dag sedan på förskolan vilket kan ge olika reflektioner hos barnen om likheter och skillnader förr och nu, tankar om den egna identiteten och samtiden, framtiden o s v.

Halsband som gjorts på vikingatiden liknar dem vi tillverkar och använder idag.
Göteborgs stadsmuseum.

Det är förståerligt att det behövs montrar för att skydda de gamla föremålen men då är det också viktigt att föremålen kan beskådas så bra som möjligt av alla besökare som kommer. Endel föremål var placerade för högt, enligt egen mening, med tanke på förskolebarn. Om de placerats lite lägre skulle barnen lättare kunna se ur olika vinklar och inte mest underifrån.

När besökaren kommit till avdelningarna med historia runt 1700-1800-talet fanns ett litet utrymme där det var tänkt att barnen skulle kunna klä ut sig tidsenligt. Förmodligen hade det funnits fler kläder där, men vid tillfället då jag var på besök var det nästan tomt med bara något enstaka plagg. Därmed miste den roliga idén för barnen sin poäng. Det hade annars varit möjligt, om det funnits mer utrymme, för barn att ikläda sig roller och genom lek bearbeta den information de fått om den här tiden. Vidare fanns montrar med uppbyggda miljöer från t ex kring 1800-talet, som visade hur det kunde se ut och vad som var vanligt att använda då. Kring detta skulle barnen kunna stanna upp och höra en berättelse som skulle kunna levandegöra historia och historiska händelser för dem.

En monter med köksmiljö. Göteborgs stdsmuseum.

                  
Till en början upplevde jag den sistnämnda avdelningen lite riskabel för en barngrupp att besöka eftersom det fanns lättåtkomliga föremål som inte fick röras som stod utan montrar. Men barn klarar ju många gånger mer än vad vi vuxna tror, så ett besök på denna avdelning skulle troligtvis inte vara några problem kom jag fram till. En fördel är att inte ha en för stor barngrupp med sig så att alla barn känner sig delaktiga och kommer nära det som det berättas om och visas, vilket jag tror minskar risken för att barn förlorar intresset och bokstavligen tar saken i egna händer - även sådant som inte får röras.

Se men inte röra! En gunghäst på ett öppet podie. Göteborgs stadsmuseum.

                               
På en våning av muséet fanns en avdelning speciellt för barn, även de allra minsta. Skorna fick tas av innan besökarna gick in i rummet så de små barnen kunde krypa runt utan att behöva få gatans smuts och grus under sina händer. Det var en stor och öppen yta med ljusa färger. Ett litet barn kröp fram och tillbaka över en liten låg bro i trä. En kuliss över en borg fanns och där inne kunde barn bygga med klossar. Ett barn satt och tittade i en bok medan några andra böcker låg på några sittpallar längre bort. Det fanns inte så mycket lekmaterial men lokalen erbjöd en paus från allt det i muséet som inte fick röras. Här var ingenting inglasat eller borde aktas, det var det fritt fram att röra på kroppen, ta en fruktstund eller bara göra det som faller en in. Något jag reflekterade över var att barnrummet inte hade en lika stark historisk anknytning som övriga muséet. Några böcker med historiskt inslag fanns det, borgen skulle man kunna se som en historisk koppling, men jag började fantisera om hur mycket mer som skulle kunna göras för att ge barnen mer av historia där inne. Kanske skulle man kunna skapa miljöer där det fanns historiska tidsenliga föremål som barnen kunde leka med, utklädningskläder o sv. Ett rum med historia där allt skulle kunna röras, provas och användas.

Borgen i barnrummet där barnen kunde bygga. Göteborgs stadsmuseum.

                                
Avslutningsvis kan här nämnas att trots att muséet hade många montrar och avdelningar där besökaren inte fick röra skulle utställningarna ändå kunna ge barn ett intresse och en bild av hur det var förut i tiden, enligt egen åsikt. Hur allt presenteras för barn tänker jag är av avgörande betydelse för vad barnen kommer att få ut av besöket.

Göteborgs Konstmuseum

När jag besökte Göteborgs Konstmuseum och gick runt bland konst av olika slag reflekterade jag främst över hur tavlor skulle kunna levandegöras för barn genom att barngruppen får stanna upp och samtala om det barnen ser och upplever. För detta skulle jag välja ut några få tavlor och gärna ta hjälp av en konstpedagog på muséet, främst med tanke på det kunskapsmässiga runt tavlorna; vem konstären är/var, vilken stil denne representerar, o s v. Att samtala om tavlorna tillsammans kan främja barnens kreativitet och språkutveckling genom att de får sätta ord på vad de ser, tänker och känner. Dessutom får de tillfälle att upptäcka olika former av konstnärliga uttryck och därigenom få inspiration till sitt eget skapande. För att hålla museumbesöket färskt i minnet kan det vara bra att pedagogen tar bilder med kameran som barnen sedan kan reflektera kring när de kommer tillbaka till förskolan. Vidare kan barnen då även få tillfälle att praktiskt i färg och form uttrycka sig.

Erik Werenskiold, Solstrimma, 1891. Olja. Göteborgs Konstmuseum.

Ragnar Sandberg 1902-1972. Cyklister. Olja. Göteborgs Konstmuseum.

 

 

 

Eugene Jansson, Nocturne, 1900. Olja. Göteborgs konstmuseum.

Världskulturmuséet i Göteborg

Från att ha varit på utställningar där barnen får anpassa sig efter utställningen blev Världskulturmuséets utställning om "Jordlingar" en utställning som formats efter barnen som besökare. Här fick det krypas, hoppas, röras och provas. "Jordlingarna" handlar om oss människor där det beskrivs hur vi lever, ser ut o s v från en utomjordings perspektiv.

På spaning efter jordlingar. Världskulturmuséet.



Inledningstexten till utställningen. Världskulturmuséet.

Det var även för en vuxen intressant och roligt att se på sig själv och våran värld med andra ögon, enligt egen åsikt. Detta perspektivbyte skulle kunna leda till många intressanta samtalsämnen med barnen som skulle kunna vara utgångspunkter för olika teman i förskolan. Jag reflektrade själv först över hur utställningen skulle kunna användas för att lyfta alla människors lika värde. Det kan bli särskilt tydligt ur en utomjordings perspektiv hur mycket gemensamt vi människor har oavsett var i världen vi befinner oss och varifrån vi kommer.

Ett titthål ner i en sjö. Världskulturmuséet.

 

Genom utomjordingarna beskrivs också vår natur, vilket skulle kunna användas med tanke på naturvetenskap och hållbar utveckling.

Roliga rim fanns med genom utställningen. Här
med naturvetenskap. Världskulturmuséet.

 

Några montrar med föremål från olika kulturer. Världskulturmuséet.

 

 

En plats för lek och upptäckande. Världskulturmuséet.

    

Borås Textilmuseum

På Textilmuséet i Borås kunde barnen röra sig fritt, känna på material och vara nära det som visades i utställningslokalerna. Muséet var inrett med glada färger, former och textila material som, enligt egen åsikt, kan uppmuntra till barnens kreativitet. I en del av muséet visades hur mycket vi har runtomkring oss i vardagen som består av textila material i olika former, inte bara för kläder och inredning som kanske är det första vi tänker på. Muséet visade också upp hur tillverkningen och användandet av textila matrial påverkar miljön och att det finns alternativ i textilhanteringen både för industrin och det privata bruket som är miljövänligare. Inom förskolan är ämnet hållbar utveckling något som tas upp i läroplanen. Det står bl a att ett mål är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 10). Textilmuséets utställning skulle kunna avändas för en barngrupp för att väcka intresse och kunskap bland barnen om hur allt hänger samman och hur vi ska vårda miljön.

Textilers påverkan med tanke på miljön. Borås Textilmuseum.

 

I muséet fanns en avdelning där barn och vuxna kunde prova kläder som sparats från olika generationer och tider. Idén var rolig i sig, enligt egen åsikt, med olika mode och material som var typiskt för olika tidsperioder. Samtidigt skulle aktiviteten kunna väcka ett historiskt intresse hos barnen med funderingar kring hur det såg ut i samhället förut, t ex på "gammelmormors tid" och hur man levde då.

Avdelningen med kläder där det var fritt fram att prova! Borås Textilmuseum.

En taklampa bestående av skor i olika former. Borås textilmuséum.

                            
Under besöket på Textilmuséet fick vi studenter tillverka egna små exemplar på skadedjur som trivs bland textiler. Genom att först få inspiration av foton på olika skadedjur fick vi sedan tillverka ett eget genom att återanvända material av sådant som skulle kunna ses som skräp från textilindustrin,
t ex tygprover, gamla slipsar, knappar, kablar, garn o sv. Resultatet blev ett varierat gäng!

Egenskapade "skadedjur" av oss studenter.

            
Genom att det fanns en avdelning för praktiskt arbete och skapande skulle en barngrupp där kunna få komma i kontakt med textiler genom egna erfarenhter och se vilka rika möjligheter det finns genom att återanvända material på olika sätt, vilket kan kopplas till ett miljövänligare levnadssätt.

I en stor lokal i  muséet visades utställningen "Fiber futures" där olika japanska textilkonstnäres verk ställdes ut. Utställningen var tillfällig och pågick från november 2014 till april 2015. Dessa verk var sköra och skulle därför inte röras. Men detta hindrade inte muséet från att låta olika barngrupper ta del av utställningen, fick vi berättat för oss. Att inte låta barnen få se utställningen hade varit att hålla dem ifrån en givande upplevelse, enligt egen åsikt.

 

 

Yasuko Iyanaga, En gåva från havet; Luft X, 2010. Spunnet silke och ståltråd.
Borås Textilmuséum. Beskuren bild av konstverket.

 

 

Naoko Serino, Genererande -8, 2006. Jute. Borås Textilmuséum.

 

 

 

Machiko Agano, Untitled, 2001. Borås Textilmuseum.

 

Borås Konstmuseum

Efter ett besök på Borås konstmuseum ställde jag mig själv frågan hur ett besök med en barngrupp skulle kunna genomföras här och vilka verk som skulle kunna vara lämpliga. I mina egna ögon fanns avdelningar med konstverk jag skulle kunna beskriva som mörka, bisarra och med en slags råhet. Som blivande förskollärare har jag därför svårt att se hur dessa skulle kunna ge en givande konstupplevelse för barn. Däremot fanns det andra verk som en barngrupp skulle kunna stanna upp inför och reflektera kring, t ex Grünewalds "På balkongen". Här skulle barn kunna samtala kring vad de ser och upplever, hur konstnären målat, med vilken teknik o s v.




Isaac Grünewald, 1889-1946. På balkongen, 1915. Olja.
Borås konstmuseum.

 

I muséets bottenplan fanns en utställning som för mig var mer tilltalande att dela med en barngrupp. Där fanns konstverk som varierade i form, färg och teknik. Barnen skulle här kunna, på liknande sätt som tidigare nämnts, få stanna upp tillsammans inför några utvalda konstverk och höra lite mer om dem samt samtala om vad de själva tänker i mötet. Många verk hade en koppling till naturen som många barn har en egen erfarenhet av på olika sätt, vilket skulle kunna vara berikande för samtalet och tankegångarna.

Monika Eliasson. Arbetar i keramik och stengods.
Borås Konstmuseum.

Sonja Kosakow. Akryl.
Borås Konstmuseum.

RA Vozz. Akvarell. Borås Konstmuseum.

 

  

På bottenplanet fanns det rum där barn kunde vara praktiskt kreativa själva. Här fanns hyllor med material och bord med plats för skapande. Som blivande förskollärare tänker jag att barnen här skulle kunna få möjlighet att komma igång med sitt skapande på en gång, direkt i samband med ett besök bland muséets samlingar. Detta ser jag som ett sätt att möta konst på ytterligare ett sätt, inte bara att samtala om vad man ser utan också i praktiken direkt få prova på.

Alingsås Museum

I Alingsås Museum märktes det att barn var en välkommen besökargrupp. Muséets föremål hade placerats så att barn kunde titta utan att behöva sträcka på sig, den historiska utställningen varierades med olika aktiviteter för barn, barns olika alster var uppsatta synligt för övriga besökare m m. På så
vis bildades en koppling mellan det historiska Alingsås och det nutida. I de olika aktiviteterna som fanns för barn fick de prova och uppleva med olika sinnen vilket fångar intresset och ger en bra utgångspunkt för lärande, enligt egen åsikt.






Inbyggda montrar med föremål så barn kan se.
Alingsås Museum.



En kryptunnel i utställningen.
Alingsås Museum.




      

Prova kläder i 1700-talsstil!
Alingsås Museum.

                            
                                 

Ett rum för kreativitet med färger och material av olika slag.
Alingsås Museum.

Det intryck jag fick av muséet var att det var utformat för att passa alla åldrar och att barn inte var en undanskymd besökargrupp. Det var inte späckat med historiska föremål, även om det fanns en hel del. Tyngdpunkten låg inte vid att besökaren enbart skulle iaktta utan även få möjligheter att vara aktiv, både genom tanke och handling, vilket passar bra för en barngrupp från förskolan.

Tillverka en egen ullfigur. Alingsås Museum

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.) (2010). Stockholm: Skolverket,