Museum

 

I kursen ingår att besöka olika muséer utvalda av skolan för att se och reflektera över hur man skulle kunna göra besöket tillsammans med en barngrupp. Följande museum har jag besökt: Göteborgs Stadsmuseum, Göteborgs Konstmuseum, Världskulturmuséet i Göteborg, Borås Textilmuseum, Borås Konstmuseum samt Alingsås Museum. Det blev många museum under en ganska kort tid men eftersom varje museum är olikt det andra har det varit intressant att se och fundera över hur de olika utställningarna skulle kunna användas för och tillsammans med barn. Gemensamt inför alla besök på olika museum anser jag är att först själv göra ett besök, om det finns möjlighet, innan barngruppen är med. Detta för att orientera och förbereda sig så besöket blir så meningsfullt som möjligt. För att barnen ska få möjlighet att stanna upp, se på nära håll, reflektera, undersöka, ställa frågor o s v tänker jag att det är bra att inte ha en för stor barngrupp med sig. Efter ett besök på ett museum ser jag det fördelaktigt om barnen när de är tillbaka på förskolan får möjlighet att reflektera över besöket tillsammans. Kanske kan besöket vara en del i ett temaarbete på förskolan?

I läroplanen (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 9) står att förskolans verksamhet ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer (Lpfö 98 rev. 2010, s. 9). Vidare står att förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10). Detta är lite av vad jag ser att ett besök på ett museum kan berika barnet med. Men det finns många fler områden som har att göra med lärande som ett besök på ett museum kan bidra till, t ex lärande inom språkutveckling, naturvetenskap, matematik, den sociala förmågan o sv. vilket också ingår i läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010).

Göteborg Stadsmuseum

I Göteborgs stadsmuseum finns många montrar med intressanta historiska föremål kopplade till staden från forntid till nutid. Barnen kan se hur omvärlden och samhället har förändrats och få en uppfattning om vad begreppet tid kan innebära. De kan känna igen föremål som liknar dem vi använder idag samtidigt som det finns föremål som bara användes för sin tid med de behov som fanns då. Det kan t ex vara spännande och kanske lite ruskigt att se ett riktigt svärd som använts av någon för länge sedan då många barn idag känner igen svärd från sagans och filmens värld. Halsband som gjordes då kan vara slående lika de halsband barnen gjorde för någon dag sedan på förskolan vilket kan ge olika reflektioner hos barnen om likheter och skillnader förr och nu, tankar om den egna identiteten och samtiden, framtiden o s v.

Halsband som gjorts på vikingatiden liknar dem vi tillverkar och använder idag.
Göteborgs stadsmuseum.

Det är förståerligt att det behövs montrar för att skydda de gamla föremålen men då är det också viktigt att föremålen kan beskådas så bra som möjligt av alla besökare som kommer. Endel föremål var placerade för högt, enligt egen mening, med tanke på förskolebarn. Om de placerats lite lägre skulle barnen lättare kunna se ur olika vinklar och inte mest underifrån.

När besökaren kommit till avdelningarna med historia runt 1700-1800-talet fanns ett litet utrymme där det var tänkt att barnen skulle kunna klä ut sig tidsenligt. Förmodligen hade det funnits fler kläder där, men vid tillfället då jag var på besök var det nästan tomt med bara något enstaka plagg. Därmed miste den roliga idén för barnen sin poäng. Det hade annars varit möjligt, om det funnits mer utrymme, för barn att ikläda sig roller och genom lek bearbeta den information de fått om den här tiden. Vidare fanns montrar med uppbyggda miljöer från t ex kring 1800-talet, som visade hur det kunde se ut och vad som var vanligt att använda då. Kring detta skulle barnen kunna stanna upp och höra en berättelse som skulle kunna levandegöra historia och historiska händelser för dem.

En monter med köksmiljö. Göteborgs stdsmuseum.

                  
Till en början upplevde jag den sistnämnda avdelningen lite riskabel för en barngrupp att besöka eftersom det fanns lättåtkomliga föremål som inte fick röras som stod utan montrar. Men barn klarar ju många gånger mer än vad vi vuxna tror, så ett besök på denna avdelning skulle troligtvis inte vara några problem kom jag fram till. En fördel är att inte ha en för stor barngrupp med sig så att alla barn känner sig delaktiga och kommer nära det som det berättas om och visas, vilket jag tror minskar risken för att barn förlorar intresset och bokstavligen tar saken i egna händer - även sådant som inte får röras.

Se men inte röra! En gunghäst på ett öppet podie. Göteborgs stadsmuseum.

                               
På en våning av muséet fanns en avdelning speciellt för barn, även de allra minsta. Skorna fick tas av innan besökarna gick in i rummet så de små barnen kunde krypa runt utan att behöva få gatans smuts och grus under sina händer. Det var en stor och öppen yta med ljusa färger. Ett litet barn kröp fram och tillbaka över en liten låg bro i trä. En kuliss över en borg fanns och där inne kunde barn bygga med klossar. Ett barn satt och tittade i en bok medan några andra böcker låg på några sittpallar längre bort. Det fanns inte så mycket lekmaterial men lokalen erbjöd en paus från allt det i muséet som inte fick röras. Här var ingenting inglasat eller borde aktas, det var det fritt fram att röra på kroppen, ta en fruktstund eller bara göra det som faller en in. Något jag reflekterade över var att barnrummet inte hade en lika stark historisk anknytning som övriga muséet. Några böcker med historiskt inslag fanns det, borgen skulle man kunna se som en historisk koppling, men jag började fantisera om hur mycket mer som skulle kunna göras för att ge barnen mer av historia där inne. Kanske skulle man kunna skapa miljöer där det fanns historiska tidsenliga föremål som barnen kunde leka med, utklädningskläder o sv. Ett rum med historia där allt skulle kunna röras, provas och användas.

Borgen i barnrummet där barnen kunde bygga. Göteborgs stadsmuseum.

                                
Avslutningsvis kan här nämnas att trots att muséet hade många montrar och avdelningar där besökaren inte fick röra skulle utställningarna ändå kunna ge barn ett intresse och en bild av hur det var förut i tiden, enligt egen åsikt. Hur allt presenteras för barn tänker jag är av avgörande betydelse för vad barnen kommer att få ut av besöket.

Göteborgs Konstmuseum

När jag besökte Göteborgs Konstmuseum och gick runt bland konst av olika slag reflekterade jag främst över hur tavlor skulle kunna levandegöras för barn genom att barngruppen får stanna upp och samtala om det barnen ser och upplever. För detta skulle jag välja ut några få tavlor och gärna ta hjälp av en konstpedagog på muséet, främst med tanke på det kunskapsmässiga runt tavlorna; vem konstären är/var, vilken stil denne representerar, o s v. Att samtala om tavlorna tillsammans kan främja barnens kreativitet och språkutveckling genom att de får sätta ord på vad de ser, tänker och känner. Dessutom får de tillfälle att upptäcka olika former av konstnärliga uttryck och därigenom få inspiration till sitt eget skapande. För att hålla museumbesöket färskt i minnet kan det vara bra att pedagogen tar bilder med kameran som barnen sedan kan reflektera kring när de kommer tillbaka till förskolan. Vidare kan barnen då även få tillfälle att praktiskt i färg och form uttrycka sig.

Erik Werenskiold, Solstrimma, 1891. Olja. Göteborgs Konstmuseum.

Ragnar Sandberg 1902-1972. Cyklister. Olja. Göteborgs Konstmuseum.

 

 

 

Eugene Jansson, Nocturne, 1900. Olja. Göteborgs konstmuseum.

Världskulturmuséet i Göteborg

Från att ha varit på utställningar där barnen får anpassa sig efter utställningen blev Världskulturmuséets utställning om "Jordlingar" en utställning som formats efter barnen som besökare. Här fick det krypas, hoppas, röras och provas. "Jordlingarna" handlar om oss människor där det beskrivs hur vi lever, ser ut o s v från en utomjordings perspektiv.

På spaning efter jordlingar. Världskulturmuséet.



Inledningstexten till utställningen. Världskulturmuséet.

Det var även för en vuxen intressant och roligt att se på sig själv och våran värld med andra ögon, enligt egen åsikt. Detta perspektivbyte skulle kunna leda till många intressanta samtalsämnen med barnen som skulle kunna vara utgångspunkter för olika teman i förskolan. Jag reflektrade själv först över hur utställningen skulle kunna användas för att lyfta alla människors lika värde. Det kan bli särskilt tydligt ur en utomjordings perspektiv hur mycket gemensamt vi människor har oavsett var i världen vi befinner oss och varifrån vi kommer.

Ett titthål ner i en sjö. Världskulturmuséet.

 

Genom utomjordingarna beskrivs också vår natur, vilket skulle kunna användas med tanke på naturvetenskap och hållbar utveckling.

Roliga rim fanns med genom utställningen. Här
med naturvetenskap. Världskulturmuséet.

 

Några montrar med föremål från olika kulturer. Världskulturmuséet.

 

 

En plats för lek och upptäckande. Världskulturmuséet.

    

Borås Textilmuseum

På Textilmuséet i Borås kunde barnen röra sig fritt, känna på material och vara nära det som visades i utställningslokalerna. Muséet var inrett med glada färger, former och textila material som, enligt egen åsikt, kan uppmuntra till barnens kreativitet. I en del av muséet visades hur mycket vi har runtomkring oss i vardagen som består av textila material i olika former, inte bara för kläder och inredning som kanske är det första vi tänker på. Muséet visade också upp hur tillverkningen och användandet av textila matrial påverkar miljön och att det finns alternativ i textilhanteringen både för industrin och det privata bruket som är miljövänligare. Inom förskolan är ämnet hållbar utveckling något som tas upp i läroplanen. Det står bl a att ett mål är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 10). Textilmuséets utställning skulle kunna avändas för en barngrupp för att väcka intresse och kunskap bland barnen om hur allt hänger samman och hur vi ska vårda miljön.

Textilers påverkan med tanke på miljön. Borås Textilmuseum.

 

I muséet fanns en avdelning där barn och vuxna kunde prova kläder som sparats från olika generationer och tider. Idén var rolig i sig, enligt egen åsikt, med olika mode och material som var typiskt för olika tidsperioder. Samtidigt skulle aktiviteten kunna väcka ett historiskt intresse hos barnen med funderingar kring hur det såg ut i samhället förut, t ex på "gammelmormors tid" och hur man levde då.

Avdelningen med kläder där det var fritt fram att prova! Borås Textilmuseum.

En taklampa bestående av skor i olika former. Borås textilmuséum.

                            
Under besöket på Textilmuséet fick vi studenter tillverka egna små exemplar på skadedjur som trivs bland textiler. Genom att först få inspiration av foton på olika skadedjur fick vi sedan tillverka ett eget genom att återanvända material av sådant som skulle kunna ses som skräp från textilindustrin,
t ex tygprover, gamla slipsar, knappar, kablar, garn o sv. Resultatet blev ett varierat gäng!

Egenskapade "skadedjur" av oss studenter.

            
Genom att det fanns en avdelning för praktiskt arbete och skapande skulle en barngrupp där kunna få komma i kontakt med textiler genom egna erfarenhter och se vilka rika möjligheter det finns genom att återanvända material på olika sätt, vilket kan kopplas till ett miljövänligare levnadssätt.

I en stor lokal i  muséet visades utställningen "Fiber futures" där olika japanska textilkonstnäres verk ställdes ut. Utställningen var tillfällig och pågick från november 2014 till april 2015. Dessa verk var sköra och skulle därför inte röras. Men detta hindrade inte muséet från att låta olika barngrupper ta del av utställningen, fick vi berättat för oss. Att inte låta barnen få se utställningen hade varit att hålla dem ifrån en givande upplevelse, enligt egen åsikt.

 

 

Yasuko Iyanaga, En gåva från havet; Luft X, 2010. Spunnet silke och ståltråd.
Borås Textilmuséum. Beskuren bild av konstverket.

 

 

Naoko Serino, Genererande -8, 2006. Jute. Borås Textilmuséum.

 

 

 

Machiko Agano, Untitled, 2001. Borås Textilmuseum.

 

Borås Konstmuseum

Efter ett besök på Borås konstmuseum ställde jag mig själv frågan hur ett besök med en barngrupp skulle kunna genomföras här och vilka verk som skulle kunna vara lämpliga. I mina egna ögon fanns avdelningar med konstverk jag skulle kunna beskriva som mörka, bisarra och med en slags råhet. Som blivande förskollärare har jag därför svårt att se hur dessa skulle kunna ge en givande konstupplevelse för barn. Däremot fanns det andra verk som en barngrupp skulle kunna stanna upp inför och reflektera kring, t ex Grünewalds "På balkongen". Här skulle barn kunna samtala kring vad de ser och upplever, hur konstnären målat, med vilken teknik o s v.




Isaac Grünewald, 1889-1946. På balkongen, 1915. Olja.
Borås konstmuseum.

 

I muséets bottenplan fanns en utställning som för mig var mer tilltalande att dela med en barngrupp. Där fanns konstverk som varierade i form, färg och teknik. Barnen skulle här kunna, på liknande sätt som tidigare nämnts, få stanna upp tillsammans inför några utvalda konstverk och höra lite mer om dem samt samtala om vad de själva tänker i mötet. Många verk hade en koppling till naturen som många barn har en egen erfarenhet av på olika sätt, vilket skulle kunna vara berikande för samtalet och tankegångarna.

Monika Eliasson. Arbetar i keramik och stengods.
Borås Konstmuseum.

Sonja Kosakow. Akryl.
Borås Konstmuseum.

RA Vozz. Akvarell. Borås Konstmuseum.

 

  

På bottenplanet fanns det rum där barn kunde vara praktiskt kreativa själva. Här fanns hyllor med material och bord med plats för skapande. Som blivande förskollärare tänker jag att barnen här skulle kunna få möjlighet att komma igång med sitt skapande på en gång, direkt i samband med ett besök bland muséets samlingar. Detta ser jag som ett sätt att möta konst på ytterligare ett sätt, inte bara att samtala om vad man ser utan också i praktiken direkt få prova på.

Alingsås Museum

I Alingsås Museum märktes det att barn var en välkommen besökargrupp. Muséets föremål hade placerats så att barn kunde titta utan att behöva sträcka på sig, den historiska utställningen varierades med olika aktiviteter för barn, barns olika alster var uppsatta synligt för övriga besökare m m. På så
vis bildades en koppling mellan det historiska Alingsås och det nutida. I de olika aktiviteterna som fanns för barn fick de prova och uppleva med olika sinnen vilket fångar intresset och ger en bra utgångspunkt för lärande, enligt egen åsikt.






Inbyggda montrar med föremål så barn kan se.
Alingsås Museum.



En kryptunnel i utställningen.
Alingsås Museum.




      

Prova kläder i 1700-talsstil!
Alingsås Museum.

                            
                                 

Ett rum för kreativitet med färger och material av olika slag.
Alingsås Museum.

Det intryck jag fick av muséet var att det var utformat för att passa alla åldrar och att barn inte var en undanskymd besökargrupp. Det var inte späckat med historiska föremål, även om det fanns en hel del. Tyngdpunkten låg inte vid att besökaren enbart skulle iaktta utan även få möjligheter att vara aktiv, både genom tanke och handling, vilket passar bra för en barngrupp från förskolan.

Tillverka en egen ullfigur. Alingsås Museum

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.) (2010). Stockholm: Skolverket,

 

 

 

 

 

 

 

 

Navet

 

Vid två olika tillfällen fick vi studenter möjlighet att besöka Navet i Borås. Här finns en rikedom för naturvetenskapliga, matematiska och tekniska upptäckter för alla besökare! Vi gick en rundtur genom de olika avdelningarna vilket visade på många olika sätt att presentera, väcka nyfikenhet och lärande för barn. I läroplanen (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.



En glimt av kroppens inre organ. Navet i Borås.

Affärsbod med matematik.
                           Navet i Borås.                                 

Kroppens blodomlopp och skelett. Navet i Borås.

       
Teknikavdelningen där barnen fick bygga. Navet i Borås.

Vattenlek, kanaler och konstruktion! Navet i Borås.

 





När vi gått igenom Navets olika avdelningar fick vi sätta oss och fundera kring bl a vilka olika estetiska uttryckssätt vi sett, vilka olika material som använts och hur vi skulle kunna koppla dessa till förskolansverksamhet. Det resulterade i många olika idéer om hur de olika materialen skulle kunna användas för att utveckla lärande på många olika områden.

 

 

Ett exempel på hur det kunde se ut när vi satt och funderade kring uttryckssätt, material och vad de kunde användas till.

 

Vi talade också om hur vi kan leva på ett miljövänligare sätt, t ex genom att tänka på vad vi köper och hur vi använder det. I koppling till detta fick vi prova på att skapa något av återvunnet material som sedan skulle kunna återvinnas igen genom att vi inte blandade material. Dessutom kunde det estetiska vi skapat bära ett budskap, t ex om hållbar utveckling. Vi hade olika material att använda oss av, t ex äggkartonger, toalettrullar, pappremsor, plastpåsar o s v. I vårt fall blev det ett försök till en väska gjord av sönderklippta sopsäckar.

 

 

Under nästa besök på Navet gjorde vi några naturvetenskapliga experiment som kan vara passande för en barngrupp. I ett experiment använde vi en vätska gjord av rödkål som var lila. När citronsyra som är surt sedan tillsattes förändrades vätskans färg till röd. Genom att blanda rödkålsvätskan med antingen en bikarbonatlösning som är basisk eller en sur citronsyralösning förändrade vätskan sin färg.



 

Vackra färger framträdde beroende på om lösningen blev
sur eller basisk.

 

 

Förutom experiment i kemi provade vi också på att experimentera inom fysikens lagar. Vi tillverkade göra små fallskärmar av plastpåsar som vi band fast olika tyngder i, vi vek flygplan i papp o sv för att pröva oss fram och se om våra hypoteser stämde eller om något oväntat hände och isåfall varför. Att låta barn få prova på liknande, experimenterande sätt kan väcka intresset och utveckla deras förmåga inom naturvetenskap, enligt egen åsikt.

 

 

Under den andra delen av dagen fick vi skriva egna små berättelser. Inspiration för vårt skrivande blev bl a ett utdrag ur en av draken Bertas böcker där naturvetenskap berättas för barn på ett stimulerande sätt samtidigt som passande experiment följer.

   

Navets egna drake Berta framför två av sina böcker.
Bild tagen på Navet i Borås.



 







För att komma igång fick vi även hjälp av olika scheman att fylla i. Ett schema handlade bland annat om att tänka ut karaktärerna i berättelsen, t ex karaktärens utseende, personlighet, familj, hobbies

o sv. Det andra schemat var ett s k hindersschema som handlade om hur berättelsen skulle ta sin form i stora drag, hur början skulle se ut, hinder som kommer i vägen av olika slag under berättelsens gång och till sist slutet på berättelsen. Det blev flera roliga berättelser som vi sedan delade gemensamt med varandra under en hel del skratt. På liknande sätt skulle även barnen i förskolan kunna hitta på berättelser vilket, enligt egen åsikt, ger barnen tillfälle att utveckla sitt språk på ett roligt och stimulerande sätt.

 

Det finns många fördelar med att använda sig av en barnbok i samband med barns lärande, tänker jag. Med hjälp av boken stimuleras flera sinnen med hjälp av bild och text. Fantasin får utrymme i berättelsen, bilderna ger intryck och kan ge upphov till samtal och funderingar, ordförrådet samt att barnets förståelse av det kunskapsmässiga innehållet stärks o s v. I böckerna om draken Berta uppmuntras även barnen att själva experimentera och tydliga beskrivningar som barn praktiskt kan följa finns. Därmed kommer även sinnen som t ex lukt och smak till användning i lärandet. Att Berta dessutom finns som docka gör att hon blir fysiskt påtaglig och verklig för barnen, vilket ger förskolläraren ytterligare ett pedagogiskt verktyg. Att använda dockor av olika slag brukar vara ett efffektivt sätt att få barnens uppmärksamhet. Detta kan sedan användas som en språngbräda för lärande av olika slag då barnens fokus och intresse är på topp.

 

Avslutningsvis ser jag sagor och berättelser av olika slag som ett verktyg att använda sig av som pedagog för att främja lärande i flera olika ämnen. Det kan användas på många olika sätt, från t ex att vara en utgångspunkt och ram för ett temaarbete till en mer tillfällig insats för att väcka intresse hos barnen.  

 

 

 

 

Referenser: 

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

 

 

 

 

Matematik

 

 

Olika material som kan användas i matematik

I läroplanen (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemlösningar. Förskolan ska också sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp, vidare att barnen utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang (Lpfö 98 rev. 2010, s 10).

Det finns många olika sätt att skapa möjligheter för barn att utveckla sin matematiska förmåga. I vardagen har vi matematik runt omkring oss i olika former där pedagogens medvetenhet banar vägen för barnens lärande. Pedagogen kan tillsammans med barnen uppmärksamma matematiken bland vardagsnära föremål och handlingar, t ex vid påklädning när barnet sätter på sig ett par skor eller uppmärksammar mönstret på strumporna. Andra tillfällen kan vara vid matbordet när pedagogen frågar hur många köttbullar barnet vill ha eller i leken utomhus när barnet ser hur mycket sand det ryms i hinken o s v. Tillsammans kan barn och pedagoger uppmärksamma matematiken genom sin kommunikation. Sterner (2006, s. 45) belyser att språk och tänkande är nära sammankopplade med varandra eftersom språket påverkar våra känslor, vårt tänkande, vår fantasi och det hjälper oss att förstå omvärlden, att lösa problem och att minnas. Sterner (2006, s. 51) menar att vuxna inte behöver vara rädda för att använda ett korrekt språk i samspel med barnen, som t e x att säga triangel och kvadrat istället för trekant och fyrkant. Barnen införlivar då begreppen i sitt eget ordförråd och i sin egen begreppsapparat vilket också förbereder dem inför skolan (Sterner 2005, s. 51).

Vi har under kursen haft besök på Högskolan i Borås av Carina Mattsson som visade olika inspirerande material och sätt för att stimulera och utveckla matematikförmågan hos barn.




En stickad halsduk som kan användas för kategorisering och sortering

  

Hur långt blir äppelskalet?

Hur många kottar behövs?

 

En klocka med bilder där barnen kan se tiderna under dagen i förskolan
 

 

 

 Carina Mattsson delade med sig av aktiviteter både för inom- och utomhusmiljö. De flesta aktiviteterna inomhus går också att göra ute. Det kan ibland bara behövas en eventuell anpassning efter utomhusmiljön. Pedagogen kan ta med barnen på formspaning t ex genom att leta kvadrater, trianglar, cirklar o s v i miljön. Pedagogen kan också gömma formerna av olika slag som barnen får leta efter. Barnen kan bygga kojor, sjunga sånglekar, plocka föremål för att sortera och räkna o sv. Miljön på förskolans gård kan utformas med tanke på matematik, t ex genom att ha nivåskillnader i form av kullar, små trappor, stora och små stenar, broar att gå över eller krypa under, o sv.

 

Förutom det praktiska materialet delade Carina Mattsson även med sig av sina erfarenheter kring ett temaarbete kring matematik på en förskola i Timmele. Där hade pedagoger och barn arbetat praktiskt med matematik bl a genom att gå ut på matematikspaning och tittta efter former och mönster på en kyrkogård. De hade också gjort egna kyrkor genom olika former som pedagogerna klippt ut. Längs temaarbetets gång fick barnen möjlighet att utveckla förståelse för flera olika matematiska ord och begrepp som t ex ordningstal, antal, perspektiv, lägesord, rumsuppfattning, former m fl (Emanuelsson 2006, s. 153). Persson och Wiklund (2007, s 21) menar att det i ett temaarbete är viktigt att inta en lyhörd hållning gentemot barnens intresse och engagemang eftersom det annars blir meningslöst att arbeta med ett tema där barnen är oengagerade, vilket leder till att de knappt kommer lära sig något. I förskolan i Timmele verkade barnen intresserade och engagerade vilket resulterade i att temaarbetet gav frukt. Genom att varje barngrupp är olik den andra finns också många möjligheter och utgångspunkter för att arbeta med matematik, tänker jag. Det enda som kan hindra är förmodligen min egen kreativitet som pedagog.

 

 

 

 

 

 

Referenser:

 

Emanuelsson, Annika (2006) Matematik ute - ger barn inre upptäckter. I Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (red.) Små barns matematik. Göteborg: Göteborgs universitet.

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

 

Mattsson, Carina. Föreläsning vid Borås Högskola vt 2015.

 

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2007). Stockholm: Liber.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Drama

 

I läroplanen står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev 2010, s. 10). Vidare står i förskolans uppdrag bl a att barnen ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig d v s bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska (Lpfö 98 rev 2010, s. 7).

Drama är ett pedagogiskt verktyg som kan användas i förskolan, både som ett medel för att lära olika ämneskunskaper men även för att lära om dramaämnet i sig. Einarsson (2013, s. 128) menar att trots att en stor enighet ofta finns om de estetiska ämnenas möjligheter att underlätta lärande i andra ämnen finns det få studier som på ett övertygande sätt belägger dessa samband. Dock nämner Einarsson (2013, s. 128) språkutveckling som ett område där forskningen ser ett klart samband mellan deltagande i pedagogiskt drama och t ex när det gäller förståelse av berättelser, allmän förståelse och språklig medvetenhet. Att använda sig av drama är med andra ord språkfrämjande.

Redo för drama!

Under våra dramatillfällen på högskolan har vi provat på olika dramaövningar. Vi har bl a praktiskt provat på forumspel som formades efter våra berättelser från verkliga problematiska erfarenheter vi upplevt inom förskolan. Vi skrev först ned händelserna som sedan skulle dramatiseras gruppvis. När vi gruppvis hade visat upp händelsen för samtliga deltagare vid dramatillfället genomfördes dramat en gång till men med möjlighet för övriga deltagare att vara med genom att ropa stopp och träda in i en aktörs ställe och agera på ett annat sätt än denne gjort tidigare. Einarsson (2013, s. 145) menar att detta rollbyte möjliggör att dramat stannar till och en reflektion kan ske. Pedagogiskt drama får alltså inte stanna enbart vid privata upplevelser och erfarenheter, menar Einarssson (2013, s. 146), utan det krävs reflektion och bearbetning av det som uppstår i de olika gestaltningarna och i de kognitiva processer som sätts igång. Även inom andra kunskapsområden inom förskolan är reflektionen viktig, vilket också bl a Perssson och Wiklund (2007, s. 26) poängterar utifrån deras temainriktade arbetssätt. De menar att arbetet inte bara får bestå av händelser och upplevelser, även om de anser att det också är viktigt, men menar samtidigt att det är bl a de reflektioner som följer som för arbetet vidare. Om inte upplevelserna bearbetas och relateras till andra erfarenheter som barnen har kan förståelse inom ämnet gå barnen förbi (Persson och Wiklund 2007, s. 27). Forumspel skulle kunna användas bland pedagoger för att tillsammans få syn på förändringar som skulle kunna vara möjliga för att förändra situationer som ibland kan vara problematiska i det pedagogiska arbetet, enligt egen åsikt.

Vid ett annat tillfälle i dramasalen på högskolan hade vi dramövningar med inspiration utifrån en bilderbok vi fick välja. I våran grupp valde vi "Till vildingarnas land" av Maurice Sendak. När vi läst boken utformade vi dramaövningar för en tänkt barngrupp utifrån boken som tema. Det handlade om att forma samlingen med ett visst dramaförlopp med vissa hållpunkter som det skulle innehålla t ex Inledning, Uppmjukning, Uppvärmning, Koncentration, Improvisation, Reflektion o sv. Övningarna skulle sammanhållas genom den "röda tråden", d v s formas utifrån temat i boken. Inledningen och uppvärmningen bestod i enkla övningar där barnen skulle kunna få möjlighet att ställa in sig på dramatillfället och komma igång genom lek. Ett exempel var "stop-start" som innebär att då en rör sig, rör sig alla och tvärtom. Koncentrationslekar kunde handla om att ett barn speglar sig medan ett annat barn agerar spegel och följer rörelserna noga. Improvisation kunde handla om leken "Trollkarlens hatt" där ett barn har makten att genom trollstaven förvandla de andra till vad den vill
o s v. Övningarna avslutades med en avspänningsövning och en sammanfattning med barnen. Några övningar av liknande slag hade vi studenter provat på med handledning av dramaläraren innan vi formade en dramasamling för barn, vilket var positivt eftersom vi då själva hade provat och visste vad det innebar.



Referenser:

Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2007). Hur långt är ett äppelskal? - tematiskt arbete i förskolklass. Stockholm: Liber.

Bild

 

Bild tagen under ett besök på Navet

Bild och skapande i olika former kan bana väg för lärande på många olika sätt i förskolan. I Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev 2010 står att förskolan ska ge barnen stöd att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära d v s bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska (Läroplan för förskolan Lpfö 98 rev. 2010, s. 7).

Vi har under kursen fått prova på olika material och sätt att skapa på. Genom att själv praktiskt få möjligheten att prova på reflekterade jag över hur den teoretiska kunskapen djupnar genom praktiskt skapande och omvandlas till lärdom som sedan inte glöms bort så lätt. Det jag lärt mig bär jag med mig och blir en del av det livslånga lärandet, som förskolan ska lägga grunden för (Lpfö 98, s. 5). Thomsen (2013, s.33) menar att allt lärande påverkar och förändrar hjärnan och när hjärnan förändras utvecklas vi. Vidare menar Thomsen att barn lär sig bl a när de själva är aktiva i de handlingar och fysiska utmaningar som de ställs inför eller själva uppsöker (Thomsen 2013, s. 33). Genom att använda sig av skapande på olika sätt kan kunskaper i olika ämnen utvecklas, t ex i matematik, språk, naturvetenskapliga ämnen o s v. Pedagogen är den, enligt egen åsikt, som bör hålla i rodret och bära på kunskapen och medvetenheten så barnen får den vägledning och uppmuntran de behöver för att utvecklas i sitt lärande.

Dessutom innebär skapande ofta en social samvaro där grundläggande värden och förståelse för andra kan stärkas och utvecklas. I läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010, s. 4) står att en viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I skapande aktiviteter tillsammans med andra kan samtal, samarbete och förståelse för varandra utvecklas.

Nedan följer en beskrivning med olika reflektioner över vad vi haft för oss under kursen i bildsalen.




Massor av material för skapande av olika slag som vi
studenter kunde prova på

Vid ett tillfälle i kursen fick vi välja en bild och göra ett "titthål" på en liten del av bilden, vilket blev en egen bild i sig. Denna lilla bild förstorade vi sedan upp och avbildade i olika steg med olika material.

 

 

I ett steg använde vi färgat papper som vi rev och limmade för att avbilda bildrutan som vi hade som förlaga. Det blev ett sätt att "måla av" bilden. När den var färdig kopierades den sedan i flera exemplar och klipptes ut en och en så det var möjligt att lägga olika mönster av bilden.

 





"Titthålsbilden" i rivet papper som sedan kopierades och lades ut i
olika mönster.

 

 

 

 

 

Den bild som skapades av papper avbildades sedan i ett nytt steg genom att översättas till en bild i svart-vit skala då vi använde kol, blyerts och grafitstift. Ett annat sätt att avbilda var genom att använda textila material.




Bilden i svart-vitt



Bilden i textil


    Vi provade också på andra material och kombinationer som t ex fingerfärg, olika typer av papper, olje- och pastellkrita, akrylfärg, salt, mjöl, plast, glitter...kombinationerna var många!
 



Flytande färg, vatten, salt och glitter på velourpapper


 

Att ha tillgång till så mycket material av olika slag öppnade upp dörrarna för många möjligheter och upptäckter. Dessutom var det roligt och spännande. Jag reflekterade över hur viktigt det är att förskolan kan erbjuda en bredd av olika material som kan användas för att främja barns lärande. Om förskolan har ett torftigt utbud begränsas möjligheterna för barnen att kunna uttrycka sig på olika sätt. Barn, liksom vi vuxna, är olika och uttrycker sig på olika sätt. Några barn kanske tycker bäst om att måla medan andra föredrar att arbeta i lera eller textil. Att få möjligheten att prova på olika tekniker och skapande kan också bidra till att barn upptäcker något nytt sätt att skapa och uttrycka sig på. Hur pedagogen formar aktiviteten och vilka krav som ställs har stor betydelse för hur barnet kommer att uppleva det, tänker jag. Det är viktigt att alla barn får känna att de är nöjda med det de har arbetat med och att det finns ett bejakande av mångfald i barngruppen och hos pedagogerna. Detta kan stärka barnets egna självkänsla och väcka nyfikenhet och intresse för ämnet, enligt egen åsikt. Att skapa är en uttrycksmöjlighet för alla barn, även för de barn som annars kanske har svårt att uttrycka sig verbalt.

 

 

 

 

 

 

Lera är ett annat material som kan användas i förskolan. Vi arbetade med olika sorters lera och gjorde olika former och mönster, byggen, uttryck, känslor o sv.

 

 

 

 

 

 

överst t v: vi tar oss en tur på de olika lerorna och känner skillnaderna
överst t h: figurer som bildats genom att vi kramat leran hårt i handen och sedan satt dit två hål som ögon
                nederst: modelllera och playdoh-lera i burk som skymtar bredvid                      

 

 

Med hjälp av lera kan barnen arbeta med olika matematiska begrepp; former och mönster, räkneord och siffror, rumsuppfattning, lägesord, volym, vikt o sv. Persson och Wiklund (2007, s. 25) menar att eftersom barns förståelse är situationsbunden behöver barn få närma sig det aktuella ämnet från olika håll och arbeta med det ur olika perspektiv. Lera kan då vara ett sätt att möta och utveckla barns förståelse för matematik, enligt egen åsikt. Ju yngre barnen är, ju viktigare är det för dem att få uppleva och undersöka med alla sinnen och att använda kroppen för att skapa varaktiga intryck, menar Persson och Wiklund (2007, s. 26). Även i andra ämnen och teman kan lera användas som ett pedagogiskt redskap för lärande.

 

 

Papper som gått genom dokumentförstöraren

 

 

Av papper går att tillverka mycket. Vi fick tillverka eget papper genom att klippa sönder gamla dagstidningar och blanda det i en stor balja med vatten.

 

 

 

 

Genom att använda en stavmixer blev det en lös massa som vi sänkte ner en screenram i. När vi lyfte den samlades pappersmassan på ramen.

 

 

 

 

Överflödigt vatten fick rinna av. Sedan lade vi en tidning ovanpå och vände ramen tillsammans med tidningen så ramen hamnade överst på ett plant underlag. Därefter torkade vi av det blöta med hushållspapper och lossade försiktigt det nygjorda papperet som sedan fick ligga på tork. När det hade torkat kunde papperet lossas från tidningen och det egentillverkade papperet var färdigt! Papperets utseende gick att förändra på olika sätt, t ex genom att färga vattnet pappersmassan låg i, ändra papperets tjocklek, lägga i olika material i papperet som t ex snören, växtmaterial, o sv.

 

Jag målade med flytande färg på mitt papper medan
det fortfarande var blött

I läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra. Arbetet med att tillverka papper skulle kunna kopplas till hållbar utveckling. Genom att klippa ner gammalt tidningspapper som annars skulle ha slängts återanvänds det i en skapande aktivitet. Barnen får se återvinning genom att själva utföra det. Barnen kan också få en uppfattning om hur allt tillverkat material vi använder kommer från någonstans och har en tillverkningsprocess bakom sig med allt vad det innebär för miljön. 

 

Vi fortsatte att arbeta med papper genom att tillverka saker i papier maché. Massan bestod av vatten, klister och nersmulat papper som vi blandade ihop med stavmixern. När massan blivit jämn lades den i en bit tyg så vattnet kunde kramas ur. Av den massa som blev kvar kunde vi sedan skapa olika föremål.

 

 

 

Steg ett och steg två vid tillverkningen av en citronhalva i papier maché

 

 

Avslutningsvis är skapande av olika slag ett brett användbart pedagogiskt verktyg med knappt några begränsningar, enligt egen åsikt. Barnen kan känna, se, höra, lukta (och ibland smaka, beroende på vilket material som används!), samtala, utbyta kunskap och erfarenheter med varandra, o s v.

Det enda som skulle kunna begränsa möjligheterna är förmodligen min egna kreativitet, kunskap och medvetenhet som pedagog.

 

 

 

 

 

Exempel på kursmål som berörts:

 

"Efter genomgången kurs skall studenten på fördjupad nivå kunna: redogöra för och problematisera aktuell forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser."

 

 

 

 

 

 

Referenser:

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

 

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2007). Hur långt är ett äppelskal? : tematiskt arbete i förskoleklass. Stockholm: Liber.

 

Thomsen, Pia (2013). Det berättande barnet: stimulera förskolbarn att uttrycka sig i ord. Lund: Studentlitteratur.